kom hem från läkaren nyss, och såklart var det inget fel på mig, han trodde bara att jag hade viruset som går här, och då är man tydligen sjuk flera månader som mig.

men det jobbiga var ändå att jag gled in på sjukstugan i gårdagens smink och allmänt risig, sätter mig och väntar på min tur och hinner tänka "äh det är inte så noga, jag ska ju bara till läkaren".. sen när det väl är min tur så kommer en ung, söt läkare in i väntrummet och säger...."Jonzon, Casandra" med världens sötaste leende.

jag sitter bara där helt förstelnad och tänker fyyyyyfaaan så jävla pinsamt. JAG DOG!

sen när jag kom in till rummet där han skulle undersöka mig så sitter jag och LER och skrattar när han försöker förklara viruset åt mig. hur pinsamt var inte det då? han måste ju trott att det var något riktigt fel på mig.

och sen var jag även tvungen att dra upp heeeela tröjan så han kunde lyssna på ryggen och mitt hjärta. kul!

jajaja, ska försöka å inte tänka på det mer.. nu ska jag börja dra mig mot jobbet!

pussheeeej