alla kommer vi till en punkt i livet då vi inser att man inte kan glömma saker som hänt i livet, visst man kanske kan glömma dom i en vecka, någon månad eller kanske till och med några år.. men livet hinner alltid ikapp en när man är som minst förberedd.

det finns saker man bara vill glömma och sedan gå vidare, saker man gjort och skämms för, saker man inte valt att vara med om men ändå blivit "delaktig" i dem.

alla har hemligheter, vissa väljer att dela med sig av dem, andra väljer att hålla tyst och bara svälja dem och låtsas som att något aldrig hänt.

ibland känns det som att man är med om alldeles för mycket och inte vill vara med mer, men ändå fortsätter man i samma spår & samma misstag innan man ens hinner förstå vad som verkligen händer.

man kan såra människor och ångra sig samtidigt som man lovar sig själv att inte göra om samma misstag, men fortsätter omedvetet.

man vill ha närhet och kärlek, men när man väl släpper in personen i sitt liv tar allt emot och man påstår att allt går alldeles för fort bara för att slippa släppa in personer och behöva berätta sanningen.

ibland vill man bara släppa allt och sticka iväg ett tag, till en plats där man kan få vara sig själv för en stund.